Kalla rymden är het igen

Jag bryr mig inte om ifall det är 270 minusgrader och vakuum där uppe - rymden är het igen, och det är världens drag i den!

Medan vi väntar på en ny designtrend som ger oss Volvobilar med fenor, astronautbubblor som cykelhjälmar och barnvagnar med satellitnavigation, får jag föreslå den enda tittning som kan slå Christer Fuglesangs utsikt.

Nämligen världens fem bästa rymdfilmer.

Forbidden planet(1956) – ett av få undantag i den 50-talsvåg som annars vinglade av svår kalkonsnuva (fast ju vingligare dess bättre, enligt finsmakarna). En rymdexpedition ledd av en bredaxlad Leslie Nielsen (som senare skulle ge alla hjälteroller ett välbehövligt kalsongryck i Den nakna pistolen) försöker rädda överlevarna efter en krasch på en avlägsen planet. Men Doktor Morbius tänker stanna och grunda en koloni – med sin dotter. Ingen har frågat dottern. Mysrysig science fictionskräck med ljudeffekter som var sin tids dyraste, och vår tids billigaste.

Cool sidekick: Roboten Robbie, som kan göra vad som helst med sina bara gripklor. Utom möjligen rädda sig från plåtskador om han skulle tippa över.

2001(1968) – Suggestiv dimensionsmystik och viktlös techno-fear. Med historien om expeditionen som ger sig ut för att hitta den som i en grå forntid placerade gigantiska "sändare" på jorden förnyade Stanley Kubrick genren med sina specialeffekter – och genom att fängsla utan att egentligen berätta något. Men fråga mig inte hur den slutar. Jag fattar fortfarande inte.

Cool sidekick:Superdatorn HAL, en softröstad förrädare utan att ens veta om det.

Alien(1979) – rymdskräckisarnas rymdskräckis. Bröt trenden av att skildra framtiden och rymden som skinande ren och blankpolerad. Rymdskeppet Nostromo är lika mysigt som en oljig, vägdammig lastbil, knakande av rost och med vattenpölar på golvet. Ja, varför skulle vi bli prydligare i framtiden? Evolutionen bara skakar på huvudet. Cool sidekick:Science fictionhistoriens obehagligaste monster: förvuxna robotskalbaggar på syra. Bokstavligen.

Futurama(1999) – Simpsons in space. Pizzautköraren Fry tinas upp efter tusen år i frysen, till en värld som han behöver hela sin intelligens för att förstå. Tyvärr fick han den inte med sig.

Cool sidekick: Roboten Bender, svår på spriten, patologisk lögnare och kleptoman. Men djupt innanför plåten klappar ett gott hjärta. Ha ha – nä, jag bara skojade!

Liftarens Guide till galaxen (2005)– äntligen filmad, sju svåra år och åtta bedrövelser efter fenomenale författaren Douglas Adams bortgång. Civilisationskritik i en skrattspegel, där jorden förstörs för att ge plats för en hypergalaktisk motorväg och antihjälten Arthur Dent ger sig ut för att söka svaret på frågan om livet, universum och allting, beväpnad med – en handduk. De goda nyheterna är att han faktiskt redan har svaret med sig, i huvudet. De tråkiga är att man behöver en laserkniv för att få ut det.

Cool sidekick: Marvin, den paranoide androiden. En festlig liten glädjespridare. Om man med "festlig" menar "kroniskt deprimerad".

Lars Thulin föreslår att vi samlas allihop i helgen och vinkar till Christer.

lars.thulin@allehandasyd.se