Petter Birgersson: Ystad Summit: Skånsk kraft ger Sverige kraft
Vattenfall, statens bolag, vill inte bygga vindkraftsparken på den svenska delen av Kriegers flak om inte Svenska kraftnät, statens myndighet, betalar för att ansluta parken till fastlandets elnät. Svenska kraftnät anser att det är Vattenfalls sak att stå för den kostnaden. Det hela är alltså en slags statlig cirkus. Vem ska ta kostnaderna, vem ska stå för risken? För vindkraftsparker är inte självklart en vinstmaskin.
Vattenfalls beslut har kastat grus i maskineriet för Skånes effektkommission, regionens initiativ som samlar politiker, elbolag, kommuner och näringsliv för att fixa till Skånes elförsörjning. Kriegers flaks svenska del var tänkt att invigas 2028. Parkens elproduktion på 2,7 TWh skulle utgöra en väsentlig del av effektkommissionens plan på att Skåne 2030 ska ha ökat självförsörjningen av el från 15 procent till 50 procent.
Sydsvenska handelskammaren och Energiforsk har tagit fram en analys för effekterna om det målet uppnås eller om det inte sker någon förändring alls. Enligt den analysen handlar det om stor påverkan på elpriset – runt 40 öre/kWh i söder – och i förlängningen en mängd arbetstillfällen. Energiforsk och Sydsvenska handelskammaren menar att det blir en skillnad på runt 36 000 jobb i Skåne. Men faktum är att analysen kommer fram till att det är av ännu större betydelse för övriga Sverige. Totalt över 190 000 arbetstillfällen står på spel i hela landet beroende på om Skåne får ordning på elförsörjningen eller inte.
På Ystad summit i veckan var budskapet från Sydsvenska handelskammarens vice vd, Per Tryding, därmed klart och tydligt. För tillväxten framåt är elförsörjningen helt avgörande. Pengar till anslutning finns hos Svenska kraftnät som samlat på sig enorma summor i flaskhalsavgifter, främst från konsumenter i söder.
Och ingen från den politiska sidan, med effektkommissionens ordförande Anna Jähnke (M) i spetsen, eller från branschaktörer som Eon eller kommunägda Öresundskraft (Helsingborg), Kraftringen (Lund m fl) eller Sysav (14 skånska kommuner) sa emot. Sysavs vd Malin Dahlroth betonade kraftvärmens viktiga roll i energisystemet men lyfte också investeringar som krävs för att fånga upp den koldioxid som släpps ut när restavfall bränns.
Vindkraftens plats i elsystemet är extremt omdiskuterad och de flesta som följer med i energidebatten känner till att det inte enbart handlar om att producera så mycket el som möjligt, utan också om att systemet måste balanseras. För mycket elproduktion under perioder ställer till med bekymmer, då det inte finns någonstans för elkraften att ta vägen. Minuspriser på marknaden blir till problem för andra kraftslag som levererar oavsett väder. Vindkraftsparker kan också drabbas av bekymmer, bland annat om de under perioder inte kan uppfylla leveranser till utlovat kontraktspris, som omtalade Markbygden, Sveriges största vindkraftspark.
I Markbygdsfallet handlar det om miljardbelopp i förluster. De omständigheterna och marknadens fluktuationer i pris ska man ha med sig när Vattenfall gör sin kalkyl för Kriegers flak.
I södra Sverige utgör den främsta reglerbara kraften, vattenkraft, en liten del. Och den som finns hotas bland annat av när miljövårdande direktiv från EU ska implementeras. Därför behöver södra Sverige mycket kraftöverföring från norr och elproduktion som puttrar på oavsett väder; baskraft och reservkraft.
Kärnkraften är nedlagd och nya byggen tar lång tid och kostar mycket – det blir under alla omständigheter inga skånska kärnkraftverk till 2030. Och reservkraften, med Karlshamns oljeeldade och det snart återuppståndna gaseldade Öresundsverket i Malmö, är tänkt just som reservkraft. Det är stödtjänster som också betalas via elräkningen. Vindkraften och solkraften måste alltså kombineras med energilagring och andra system som reglerar leveransen till nätet. Sådant finns men måste ökas dramatiskt i omfattning.
Det är alldeles utmärkt att det, åtminstone på ytan, råder enighet i Skåne. Det ger tyngd när politiker över partilinjer, näringsliv, branschens privata och offentliga aktörer samt myndigheter gör gemensam sak mot regeringen. Den exakta utformningen av elsystemet och de olika kraftslagens plats i det är inte lätt att reda ut, även experterna är oense, men klart är att utan ny kraftproduktion finns inte heller något nytt att fördela. Därför måste staten och regeringen titta på kraftslag som kan tillföra elproduktion även inom snar framtid. Ett kraftlöst Skåne kostar nämligen alldeles för mycket. För hela landet.
