Kaffemärk inte Ystad

Socialdemokraternas ordförande i Ystad, Roger Jönsson, är bekymrad över att kommunen, trots beslut i fullmäktige 2011, inte hunnit bli certifierat som Fairtrade city.

I en insändare (YA 31/12) förklarar Jönsson sin besvikelse över att Miljöpartiet och alliansen inte lyckats komma längre än att tillsätta den nödvändiga styrgruppen. ”Vi kan med denna diplomering visa att kommunen i sin helhet tar ansvar i att bygga ett hållbart samhälle, inte bara här utan också i andra delar av världen.”

I dag är 54 kommuner diplomerade av företaget Fairtrade Sverige AB som ägs av LO och Svenska kyrkan. Och fler kommuner är på gång. Det första steget är just att sätta ihop en styrgrupp med företrädare för handel, organisationer och politiker. Kommunens handlare ska kunna erbjuda ett visst sortiment av de produkter som fått företaget Fairtrades märkning.

Vd Morgan Zerne kunde i den senaste offentliga årsöversikten för 2011 rapportera om att omsättningen uppgick till 1,2 miljarder kronor för rättvisemärkta produkter i Sverige. Mest kaffe, bananer, vin och choklad – men varorna med märkning blir allt fler.

En liten del av det som omsätts på Fairtrademärkta produkter når Fairtrade AB via licensavgifter: 13,2 miljoner kronor. Personalkostnaderna slukade 5,4 miljoner av dem. Hur mycket som når odlarna är osäkert. Fairtrade AB ställer på sin hemsida just frågan till den egna organisationen om hur mycket mer en kaffeodlare får betalt genom att sälja sitt kaffe som fairtrade-märkt. Svaret? ”Det går inte att ge ett exakt svar på den frågan.”

Den största delen av pengarna går till de storföretag som använder licensieringen som marknadsföring av en del av sina produkter. Nestlé säljer exempelvis via Zoégas ett kaffe som är licensierat. En annan livsmedelsjätte – Mondelez – värderat till omkring 300 miljarder kronor på New York-börsen – är den största köparen av Fairtrade-certifierad kakao. Mondelez, med en mängd kända varumärken som Cadbury och Milka, arbetar dock på flera sätt med att förbättra för kakaoodlarna. Certifierad kakao är bara en liten del i den verksamheten. Nyligen lanserades ett program ”Cocoa Life” på 400 miljoner dollar (Confectionarynews.com). Ett av målen med programmet är att fördubbla produktiviteten hos 75 000 odlare i Elfenbenskusten. Många av de stora livsmedelsföretagen har liknande program.

Meningarna går isär om vilken nytta eller skada märkningen gör. Fairtrade pekar på att de bidrar till bättre arbetsvillkor, ger garanterade priser och social utveckling för odlarna och deras familjer.

Kritikerna ser liten eller ingen nytta. En skoningslös sågare av Fairtrade är ekonomen Peter Griffith som i en artikel publicerad i juli 2011 i Journal of Business Ethics menar att Fairtrade allvarligt skadar de allra fattigaste bönderna i världen, de som inte kan uppfylla Fairtrades krav, inte klarar av pappersarbetet som krävs och inte kan betala avgifterna.

Andra mer återhållsamma kritiker, som Helena Johansson, doktor i nationalekonomi och föreståndare vid Institutet för Livsmedelsekonomisk analys vid Lunds universitet, konstaterade i en rapport 2009 att det finns en risk att Fairtrade medför att familjer stannar kvar i jordbruksnäringen. Det istället för att söka sig till andra sektorer, vilket på sikt är ett bättre sätt att höja levnadsstandarden. Hon pekar också på att odlaren riskerar att fastna vid den certifierade grödan.

Kanske har Fairtrade, liksom andra märkningar, ändå påverkat de stora företagen i rätt riktning. Gott i så fall.

Ska då politiker låta utomstående företag sätta upp kriterier för bland annat handelns utbud i syfte att stämpla kommunen med sitt varumärke?

Nej. Låt i stället den enskilda konsumenten avgöra vilka certifieringar och varumärken hen tror är bäst.

Och Ystads kommun mår bäst av att slopa Fairtrade-märkningen.