Henrik Schmidt: Ju fler friskolor – desto svårare behålla kommunala byskolor
Detta när den enda rimliga utgångspunkten är att utgå ifrån de som kan skola och vad som krävs för att göra en bra sådan.
Tillstyrker man som kommun den ena friskolan efter den andra att starta i en liten kommun så blir det som det blir, för många skolor eller för få barn för den totala kapaciteten. Konsekvensen blir att om den kommunala skolan ska få konkurrenskraft i den kommun där var och varannan elev ska gå på en friskola så kan det inte finnas en skola i varje by.
En förälder behöver kunna snacka med rektorn när de hämtar barnen och de har en fundering, en förälder vill att det finns en specialpedagog, en kurator, en skolsköterska på skolan när det kärvar till sig lite.
Det behöver finnas en “vaktmästare” på skolan, en person som kan bygget och har som sin främsta uppgift att se till att skolan fungerar och är säker för eleverna.
Människor, medarbetare som har koll och har tid att ha koll och inte ska dela sin arbetstid på olika skolor i olika byar. Detta utöver det självklara, lärarna som måste kunna ägna sig åt det de är bra på, att ge god undervisning.
Friskolorna har råd att ha komplett organisation därför att det är 150–200 elever på skolan som bidrar med sin skolpeng till skolans ekonomi.
Det går bara inte att ropa på mer resurser till skolan och samtidigt stöna över kommunalskatten eller rösta på partier som har skattesänkningar som käpphäst, det går bara inte ihop.
Det som gör en absolut mest matt är när man från styrande hör begreppet “baracker”. Baracker är det inget fel på som hus, även om det har förfärlig klang. Problemet är det är otroligt dyrt, att sätta upp, att hyra och sedan ta ner. Resurser som ska tas någonstans ifrån och till slut drabbar det som skolan är totalt beroende av, tjänster för engagerade medarbetare.
Utifrån de förutsättningar som råder finns uppenbarligen inte ekonomi för mer än en skola i norr. Vilken av byarna som det ska satsas på måste bero på kostnaden för att bygga en superbra pedagogisk institution för de barn som väljer att gå i kommunal skola. Inte med baracker, utan permanent.
Om man som styrande redovisar hur man tänker utifrån de förutsättningar som råder och kostnader det innebär, om man bara visar att man tänkt klokt blir det rimligen lättare att acceptera ett beslut oavsett om man bor i Sankt Olof, i Kivik eller (som en hel del gör) mittemellan.
Henrik Schmidt, Vitaby
