Christina Persson: Ett steg tillbaka för miljön och ekonomin om samdistributionen läggs ner
I YA står nu att Ystads styrande politiker anser att det inte är bevisat att transporterna totalt sett minskat och att det betyder att de positiva effekterna på miljön uteblivit, liksom den ökade trafiksäkerheten. Som stöd för sin tolkning och beslut har man lyssnat på grossisterna som säger att ”vi kör ju ändå”.
Sant, de kör ändå, och kommer alltid att göra men grossisterna byts ut när nya upphandlingar görs och då avtalas en ny grossist in. När så sker, tillkommer ett nytt varuflöde samtidigt som den före detta grossisten fortsatt kör till sina andra kunder – ett helt normalt scenario som återkommande uppstår utan att röster höjs om ökade utsläpp och fler transporter.
Handen på hjärtat, vad är det som skiljer det normala scenariot med en grossist och det med tre samdistribuerande kommuner som får Ystads politiker att montera ned tio års arbete?
Ja, det man kan lägga till är att:
– samdistributionen körs med biogas
– fordon med 100-procentig fyllnadsgrad när kommunen tagit över transportplaneringen som utgår från kökens behov
– logistikpartnerns personal står för god service, hög leveransprecision
– kommunen jobbar för att leva upp till LOU (lagen om offentlig upphandling) med sund konkurrens där både små företag och grossisterna ryms
– kommunen efterfrågar svenska livsmedel enligt livsmedelsstrategin för att öka självförsörjningsgraden och minska importberoendet
– med egen distribution kan vi skapa ett omsättningslager inför kommande kriser
När 45 svenska kommuner har infört samdistribution (var sjunde kommun) har de två fullsortimentsgrossisterna (kallat ”oligopolet” i kommun-Sverige) med en marknadsandel på 60–70 procent känt av konkurrensen. De har idag lobbyister som övertygar såväl myndigheter, kommuner som politiker om att grossisterna ”är samordnad varudistribution”. Bekvämt kan tyckas, att handla allt från en och samma leverantör. Men vilka priser betalas i en oligopol-situation kan vän av ordningen fråga?
Samdistributionskommunerna har upprepade gånger fått som svar från lokala producenter som gärna levererar direkt till kommuner, men som tvingats tacka nej när grossisterna sätter spelreglerna med att ”antingen levererar ni via oss eller så levererar ni inte till oss överhuvudtaget”.
Baksmällan det innebär att köpa allt via grossisterna tycks inte vara känd, eller än värre ignoreras, ett grossistpåslag för lokalt producerade livsmedel i sydöstra Skåne med runt 20–25 procent.
Ystads styre måste lyfta blicken och se helheten. Tänka långsiktiga företags- och samhällsekonomiska nyttor, sund konkurrens, ökad självförsörjning och krisberedskap anpassad till rådande säkerhetspolitiska läge, och inte ta kortsiktiga beslut.
Christina Persson
Före detta projektledare, samdistribution på Österlen, 2018–2020 programansvarig vid Nationellt centrum för kommunal samordnad varudistribution, nu projektledare för införande av samordnad varudistribution på Värmdö kommun.
