Annons
Insändare

Kerstin Cedergren: Diskriminering och uteslutning kan kosta både människoliv och pengar

Smittskyddsmyndigheten tycks ha dålig pejl på att det dels finns pensionärer som klarar sig själva utan hjälp i egna hemmet och dels dem som vårdas på särskilda boenden. Det verkar så när man hör dem påpeka att alla 70-plussarna fortsatt ska vara undantagna från nästan all mänsklig kontakt.
Skåne • Publicerad 6 maj 2020
Detta är en opinionstext i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
STOCKHOLM 20200422
Ensam pensionär på solig balkong.
 Att tvingas sitta ensamma hemma tär psykiskt och fysiskt på människor, och kan i förlängningen kosta människoliv och pengar.
STOCKHOLM 20200422 Ensam pensionär på solig balkong. Att tvingas sitta ensamma hemma tär psykiskt och fysiskt på människor, och kan i förlängningen kosta människoliv och pengar.Foto: Janerik Henriksson/TT

Vi är alltså satta i karantän i våra hem på obestämd tid framåt och ska uppenbarligen så förbli.

Vi tvingas leva isolerade så länge myndigheten anser det. Ni kallar oss alla ”gamla och sköra” – detta upprepas ideligen.

Annons

Som pensionärer har man haft tillgång till/deltagit i många olika aktiviteter: körsång, vävning, bokcirklar, bussresor till sevärdheter, dans, gymnastik, promenade, med mera, med mera. Just för att hålla oss i takt med tiden och friska.

Att då, så definitivt, bli helt uträknade ur samhället känns märkligt.

Egentligen är vi bara helt vanliga människor som uppenbarligen blivit för gamla för samhället och då ”röker” man inte bort oss – man trakasserar bort oss. Eller är ättestupan en lösning på åldringsproblemet?

Att ens träffa egna vuxna barn/barnbarn som arbetar och lever ute i verkligheten är inte att tänka på. Dessa får ju leva med sina jobb och arbeta ute bland andra – med de restriktioner som gäller i umgänget med andra.

Att vi ska behöva umgås via en dataskärm är förnedrande. Tekniken får inte ta över våra liv.

Vi vet mycket väl vilket avstånd vi ska hålla till andra människor, vi är klara i huvudet och vet vad som gäller.

Vi vill bara få gå utanför grinden, lämna balkongen utan att känna av pekpinnarna från omgivningen och makthavare. Vi vill behandlas som vanliga människor.

Att traska runt på balkongen 10 000 meter varje dag, dricka kaffe på var sin balkong och nicka till varandra, kan inte ersätta normala mänskliga kontakter – med iakttagande av gällande regler.

Att inte träffas i stora grupper under den här perioden – det gäller för alla i dessa tider.

Inlåsningen och isoleringen tär mycket mer på människors fysiska och psykiska kondition än vad beslutsfattarna tycks begripa. Det kan också kosta både liv och pengar.

Annons

Historien borde ha visat vad diskriminering, uteslutning av en viss grupp människor gör med dem under en lång uteslutningsprocess!

Dessutom har det antytts att detta kan fortsätta minst två år till. Medan restriktionerna mot andra grupper tas bort.

Kerstin Cedergren

Vitemölle

Annons
Annons
Annons
Annons