Lars Toftemar: Vi medborgare kan kräva beslutsfähiga politiker
Är det för att uppehålla en chimär av att man faktiskt gör något, när man i själva verket lider av någon slags beslutsångest och vill dölja denna?
Är det inte beslutsfähiga politiker vi medborgare kan kräva av dessa beslutsfattare? Jo, naturligtvis är det så.
Men om vi tittar på den bild som framkommer när man ser tillbaka på vad dessa två herrars åstadkommit under de sista fem åren, så framkommer något helt annat än vad dessa två herrar vill påskina i sin insändare.
Långbänk och åter långbänk är väl vad vi kan sammanfatta dessa år av blåbrunt styre av samhällsbyggnadsnämnden. Nedskärningar, vänskapskorruption, skandaler och misskötsel är det som karaktäriserar dessa förlorade år.
Per-Olof Lind, hur var det nu med avtalet (subventionen) av kylvattnet till Polykemi, 17 miljoner kostade det oss i vattenkollektivet i uteblivna intäkter och investeringar. Försäljningen av mark till verkligt vrakpris åt kolonisterna på Klondyke, minus 20–30 miljoner. Eller den landstäckande skandalen, allmän platsmark som Per-Olof Lind lyckades ställa till med och som basunerades ut i flera inslag i TV och i rikstäckande press; enbart för att han vill rädda en politikers olagliga annektering av allas vår mark.
Tyvärr framställde Per-Olof Lind sig själv samtidigt i dessa inslag i en dager som fick oss alla att skämmas och undra vilka politiker vi valt.
I insändaren som Per-Olof skrivit tillsammans med Håkan Damm försöker han framställa eget tillkortakommande i denna heta fråga som en följd av ett röstfiske av Socialdemokraterna bara för att de ville att hela saken skulle beredas enligt kommunallagen, och att alla medborgare därmed behandlas lika.
I samma andetag påstår Per-Olof Lind i syfte att manipulera sanningen att ett avtal som är från 1800-talet är gällande. I själva verket är Per-Olof Lind fullt medveten om att det avtal han syftar på inte varit gällande sedan början på 1900-talet.
Dessutom så påstår Per-Olof Lind att det kommer att kosta massvis av pengar för oss Ystadsbor att återta marken. Man häpnar över okunskapen, att inte förstå att när man återtar mark så återtar man också de förluster som uppstått av annekteringen av marken och är därför inte en kostnad, tvärt om.
Men hur det än är med det, så förklarar det ganska mycket hur samhällsbyggnadsnämnden sköttes under förra mandatperioden och hur barn- och utbildningsnämnen sköts idag.
Tyvärr ser jag att hans arv gått vidare till Håkan Damm som går i samma fotspår
Lars Toftemar, Ystad
