Sandra Brock: Politikerna gör det nästan omöjligt att leva och bo i Kivik

Enligt kommunens förslag och beräkningar, beräknas tillbyggnad och renovering av Sankt Olofs skola uppgå till cirka 43.4 miljoner kronor. Troligt är det exklusive moms och den faktiska summan blir då i stället 54.4 miljoner kronor.

Bortsett från hyran av baracker, eller paviljonger som kommunen själv vill kalla det, känns det som att föräldraföreningens underlag känns mer pålitligt. Enligt föräldraföreningens underlag uppskattats samma kostnad till cirka 100 miljoner kronor.

Det är en stor differens och gemene man vet att en satt budget i princip sällan håller. Intressant är också att kommunens beräkningar inte inkluderar vare sig idrottshall eller slöjdsal.

Min stora fråga blir då dels om samtliga barn kommer att bussas till Kivik för idrottslektioner, då kommunen avser att behålla idrottshallen i Kivik.

Nästa reflektion är om man som kommunpolitiker avser att all slöjdundervisning ska ske i vanliga klassrum? Enligt Skolverket syftar slöjdundervisningen till att eleverna ska utveckla förmågan att formge och framställa föremål genom att arbeta med olika material och hantverkstekniker.

Om detta är tanken har politiker genom förslaget också satt en lägstanivå i undervisningen, i stället för att sikta högt. Piratenskolan har redan två fina slöjdsalar, en för träslöjd och en för syslöjd.

Piratenskolan har under våren genomgått fönsterbyte för 400 000 kronor. Om ett år kommer denna investering vara ett minne blott, om förslaget går igenom. Det är dina, mina, våra och eraskattepengar. Piratenskolan i Kivik rymmer 200 elever. Det innebär att det med råge går att få in samtliga elever, från båda byarna om vi nu måste ”effektivisa lokalanvändandet” i Simrishamns kommun.

Måste även nämna att diskussionen aldrig har varit från föräldrar i Kivik att önskemålet är en gemensam skola. Vår högsta önskan är givetvis att Simrishamns kommun ska har en framtidstro, satsa på barn och unga. Locka barnfamiljer till inflyttning genom att ha skolor i båda byarna. Att välja Sankt Olof för våra barn är inte en självklarhet.

Grunden till detta är framför allt av tre anledningar. Vid ett möte i början av sommaren tillsammans med Jeanette Ovesson och Gudrun Schyman blev vi informerade om att det var fritt skolval. Vi behövde inte alls välja en skola i Simrishamns kommun, utan kunde välja Tomelilla kommun som har en grundskola, i grannbyn.

Den andra orsaken är just förslaget. Det har aldrig presenterats någon plan för skolan i Sankt Olof. Det har däremot känts väldigt flyktigt när vi föräldrar har frågat. ”Vi får se hur många barn det rör sig om” har varit ett svar vi fått av en politiker.

Det finns inte heller en ekonomisk kalkyl. Det uppdaterade förslaget känns som ett snabbt arbetat förslag, åter igen. Detta förstärker känslan av att det inte alls satsas på barnen i kommunen. Känslan är snarare att när antalet barn är kartlagda och höstterminen dragit i gång, då ska planerna fortsätta.

Då vet kommunen också hur mycket det verkligen behövs byggas och således kanske deras grundtanke med hela förslaget kan hålla. Att inte göra mer än absolut nödvändigt för att barnen ska enbart få en skälig skolgång, inte ens den bästa, som borde vara fokuset och målet. I stora drag innebär detta att barn ska gå i en skola, på obestämd tid, med en byggarbetsplats utanför sina fönster, oklart hur utemiljön blir för barnen under dessa år.

Som grädde på moset, kommer barackhyran inte skilja sig hemskt mycket på ett år från vad kostnaden är för att behålla Piratenskolan i Kivik.

Vi med barn i Kivik har aktivt valt att bo och verka i Simrishamns kommun. Det har framkommit senaste veckorna flertalet föräldrar som vittnar om att Kivik lockat i kommande husköp, men som nu avböjt på grund av förslaget ovan.

Det hade varit ytterligare skatteintäkter till kommunen, som kommunen inte alls verkar intresserade av att locka till sig, snarare fösa bort. Min högsta önskan att politikerna som står bakom denna fråga hade kunnat öppna upp ögonen och sett nyktert på förslaget.

För 100 miljoner, som föräldraföreningens välarbetade ekonomiska underlag landat på, skulle man som kommun, kunnat satsa på att locka barnfamiljer till inflytt. Skapa en kommun som man vill flytta till och som framför allt disponerar skattepengarna på ett bättre sätt. I stället gör politikerna det svårt och näst intill omöjligt för barnfamiljer, att just verka och leva i Kivik.

Sandra Brock, förälder och boende i Kivik.