”Pensionärer har det tuffare än många tror”
Fattigpensionärerna i Sverige blir allt fler. I Ystad lever omkring 15 procent av pensionärerna under fattigdomsgränsen.
SPF seniorerna är en av pensionärsorganisationerna som kräver förändring. Dess lokalavdelning i Ystad har precis firat att man fått sin 1000:e medlem, vilket gör den till den största pensionärsföreningen i kommunen.
– Vi gamlingar borde bli bättre på att ställa krav, säger Åsa Ehrlin, sekreterare i SPF seniorerna i Ystad, när YA tar kontakt.
Hon sitter även i Ystads pensionärsråd och genom sitt kontaktnät har hon en bra bild av hur olika ekonomin kan se ut för människor i pensionsåldern.
Som ensamstående kvinna, som också deltidsarbetat under en del av sitt liv, tillhör hon själv riskgruppen för att bli fattigpensionär.
Faktum är, berättar hon, att när hennes tjänstepension försvinner nästa år, har hon bara inkomstpensionen kvar och den ligger på 11 517 kronor efter skatt.
Det är precis under den relativa fattigdomsgränsen i Sverige.
Nu blir det inte så illa för Åsa Ehrlin. Räddningen för henne kom i form av ett arv efter hennes far, som hon och hennes två systrar fick dela på.
– Det är det som gör att jag kommer att kunna leva ganska bra efter min 70-årsdag också. Hade jag inte haft det kapitalet, och bara haft min inkomstpension, då hade det blivit mycket knapert. I dag har jag fasta kostnader som är högre än så.
Hon förklarar att hon gjorde ett personligt val att ta ut sin tjänstepension fram till och med hon fyller 70 år.
– Jag har valt att passa på att resa och spendera lite pengar på mig själv, medan jag kan. Om tio år kanske jag inte kan det och då räcker kanske de pengarna jag får då, säger hon.
I förra veckan presenterade YA ny statistik om hur stora inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor är i Ystad.
Att just Ystad landar på en föga smickrande 283:e plats när man tittar på inkomstjämlikhet i Sverige, förvånade Åsa Ehrlin något.
Att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor är stora och växande är däremot inget som kommer som en nyhet för henne.
– Alla är medvetna om snedfördelningen mellan män och kvinnor när det kommer till inkomster och pensioner. Det är tråkigt att det får fortsätta, säger Åsa Ehrlin.
Precis som många kvinnor i hennes generation så valde hon att arbeta deltid under sina barns uppväxt. Mellan 1970 och 1979 arbetade hon halvtid.
– På den tiden när jag gjorde det valet, att gå ner i halvtid, så beräknades pensionen utifrån de femton bästa åren under ens arbetsliv. Sedan ändrades det till de trettio bästa åren. Och numera är det ju livslönen som ligger till grund.
– Det är väl klart att det spelar in på pensionen, om man jobbar halvtid i nästan tio år. Jag har väninnor som har arbetat deltid längre, i vissa fall i alla år, om mannens inkomst varit tillräckligt god. Men försvinner mannen, oberoende av skäl, kan det bli tufft längre fram, säger hon krasst.
De senaste elva åren har Åsa Ehrlin varit ensamstående.
– Det är också ett val. Hade man varit två är det förstås mycket, mycket enklare ekonomiskt.
SPF seniorerna i Ystad arrangerar ibland temadagar om ekonomi för att sprida kunskap bland sina medlemmar, berättar Åsa Ehrlin.
– De flesta tycker förstås att det är för jäkligt att man inte ska kunna klara sig på sin pension. Men att gå därifrån till att prata sina egna siffror och inkomster med varandra, det gör vi inte. Det är nog för privat.
Det är valår och Åsa Ehrlin tycker att det är svårare än någonsin att välja . Men hon vet vad hon tycker är de viktigaste frågorna.
– Jag tycker att man ska ha en pension som man kan leva på under rimliga förutsättningar. Och boendet är grunden. Det finns oerhört många pensionärer som sitter hemma i sina lägenheter, ensamma och isolerade. Visst får de hemtjänst, men bor man på fjärde våningen utan hiss så kommer man aldrig ut.
– Vi gamlingar borde gå ut med ett krav, att vi måste få lov välja om vi vill bo i ett trygghetsboende, mellanboende eller seniorboende. Jag tycker inte att någon myndighetsperson ska bestämma över mitt boende utan det måste få vara mitt eget behov av trygghet och gemenskap som ska få styra rätten till det boende jag själv vill ha.
Vad tycker du borde göras?
– Jag tycker faktiskt att vi borde återinföra gamla tiders ålderdomshem, där folk var friskare och man hade gemenskapen som fick en att trivas. Jag tycker att man hör de här tongångarna bland politikerna, att det var dumt att skrota ålderdomshemmen. Det är positivt. Men tyvärr sker väl ingen förändring under min livsstil.
