Fiskar och fåglar präglar Kåseberga
Det är få människor i rörelse denna onsdagmorgon i mars. Vykorten står utanför kiosken, men det beror på storstädning. Säsongen drar igång först om några veckor. Det finns turister här redan men i betydligt mindre skara. Vi följer stigen som går längs stranden västerut och går upp lite i backarna. Utsikten är bedövande vacker och vid klart väder ser man ända till Abbekås.
Det är här som fågelskådarna håller till, en del kommer utifrån andra är infödda Kåsebergabor.
Vid en gammal bunker sitter en man på en stol, med sovsäck och plastsäck om benen för att hålla värmen och inte bli våt. Termosen står bredvid. Det är Sven Splittorff som sedan klockan sex på morgonen följt fåglarnas rörelser. Så gör han så gott som dagligen, i alla väder.
– Det är fascinerande med sträckande fåglar, det är snyggt när de kommer. Det som är så fantastiskt med fågelskådning är att man aldrig vet vad som kommer, säger han.
Han tittar i sin tubkikare och får syn på ejdrar och vitkindade gäss.
Det är många fåglar som ska passera Kåseberga. Vårsträcken kommer i början av mars och sedan håller det på fram till början av juni. Därefter är det lugnt några veckor och sedan tar det fart igen.
Över en halv miljon turister besöker Kåseberga varje år, men det är inget som människorna vid bunkern störs av. Här är det mest fågelskådare och fiskare.
– Antalet människor här skiftar inte så mycket, men fågelskådarna är viktiga för Ystads kommun. Det kommer folk från hela landet som spenderar pengar här, säger Sven Splittorff och fortsätter spana efter fågelsträck..
Turisterna söker sig däremot till konstnären Karin Ankers ateljé vid busshållplatsen Huset med sitt halmtak liknar
något som är hämtat ur en saga Hon och maken Bengt flyttade hit från Malmö för ett och ett halvt år sedan. Det är full aktivitet i ateljén för att få allt klart till visningen i påsk. Motiven till sina oljemålningar hittar Karin Anker mellan Haväng och Kåseberga.
– Färgerna skiftar här, jag behöver inte gå många steg för att hitta motiv till mina tavlor, säger hon.
Påsk är en bråd tid för henne, sedan blir det lugnt igen fram tills skolorna slutar.
– I juli är det väldigt mycket folk här. Men det är ingen som är arg eller suckar över turisterna, vi lever ju på dem.
Karin har tillbringat mycket av sin barndom på Österlen, så det kändes rätt att flytta till Kåseberga. Lugn, ro och trevliga människor är hennes beskrivning av byn.
– Vi bryr oss inte om att det inte finns en affär, för mjölk och annat kan vi köpa hos Kåseberga Fisk.
Det skulle däremot behövas fler övernattningsställen i Kåseberga eftersom folk ofta kommer in i hennes ateljé och frågar efter sängplatser.
Lugnet på vintern var en förutsätt-ning för att Karin skulle flytta till Kåseberga.
– Jag vill ha ro att skapa, man kan inte bli störd här. Det går lite långsammare här men det är bra att dra ned på tempot.
Karins stora intressen är natur och böcker. Naturen har hon in på knuten och varje torsdag stannar bokbussen precis utanför huset.
– Jag har allt jag kan begära, säger Karin Anker
Blåsten här vid havet är påtaglig men den stoppar inte Meräb Høegh från att leta bärnsten bland stenar och tång nere på stranden. Hennes recept för att vara ute i alla väderär ordentliga kläder, men hennes grönländska ursprung spelar säker också roll.
Märeb visar upp några bärnstenar som hon har hittat.
– När solen lyser liknar bärnsten guld. Jag tycker det är roligt att gå och leta här på stranden, det är här-ligt med frisk luft, säger hon .
Hon är inte bara bärnstensletare utan driver också Kåseberga Bykrog sedan två år tillbaka.
– Jag skulle ta det lugnt, men så var bykrogen där och jag köpte den, säger Meräb och skrattar.
I oktober stängde hon Bykrogen för säsongen och nu är det dags att öppna igen.
– Jag bor i byn så ibland öppnar jag krogen även utanför säsongen om det är något speciellt. Byborna kommer och äter även när det inte är hög- säsong.
På stranden finns också fritidsfiskarna Denny Olsson och Anne Malmborg. Denny har fått tre öringar och är på väg ut i vattnet igen för att försöka få fler.
Paret kommer från Oskarshamn och beger sig till Kåseberga var och varannan helg, året om.
– Vi åker ned med husbilen eftersom här är så fint, säger Anne Malmborg och hon fortsätter:
– Om ni undrar varför jag går med en pinne i handen så är det för att kunna sätta gamla drag på den som jag hittar här på stranden.
Byxorna hon har på sig kallas andasvadare. Hon försäkrar att det inte alls är kallt att stå ute i vattnet i dem. Byxorna håller värmen och man blir inte svettig heller.
Jag gör misstaget att önska lycka till med fisket och får genast till svar att det betyder otur att säga så. Alltid lär man sig något!
Det går inte att besöka Kåseberga utan att träffa någon yrkesfiskare och därför har vi stämt möte med Herbert Wallin. På vägen upp mot Ales stenar bor denne 81-årige man som varit fiskare i 54 år. Nu fiskar han mest till husbehov.
– Jag var ute med båten i morse och fick bara en laxöring. I går gick det bättre för då fick jag sju. Jag ror båten numera. Det är bättre än att köra till Ystad för att ro på ett gym, säger Herbert Wallin.
Född och uppvuxen i Kåseberga har han sett byn förändras..
– Förr var det liv och rörelse i hamnen Vid sextiden på morgonen var det många människor där; fiskare och prångare Det luktade sill och friskt hav. Jag var ung och det var en härlig tid, säger Herbert och ser lyc-klig ut.
Han har inget emot de tusentals människor som passerar hans hus på väg upp mot Ales stenar varje sommar. Herbert tycker att människor som rör sig är vackra att se på. Och han vet vad han talar om. Som ung i flottan satte han rekord på gångsträckan två varv runt Lund. Tiden var under en timme. 1947 blev han svensk mästare i gång
-Det gick bra när jag blev svensk mästare, men tiden var inte så märkvärdig, säger Herbert.
Mer får jag inte ur honom.
Han tävlade för MAI i Malmö och bodde i Kåseberga så det kunde bli långa dagar med fiske och träning. Lördagsdansen var också en form av träning, men en rolig sådan.
Gångartakterna ser ut att sitta i än i dag när han rör sig.
Herbert är inte inte så förtjust i kommunens planer på ett besökscentrum vid Ales stenar, som han i princip blir granne med.
–Det ska vara flera våningar högt och det passar inte in här. Man ska vara rädd om stämningen och miljön här i Kåseberga, för det är det som folk vill ha.
Det lite karga landskapet i Kåseberga visar i dag upp sin bästa sida. Att ha nästan hela hamnen för sig själv är en stor kontrast till alla människor som finns här under turistsäsongen. Det känns nästan lite lyxigt.
En av de få personerna i hamnen som finns här året om är Herberts bror Bo Wallin. Han började fiska 1961 och en av de två yrkesfiskarna som finns kvar.
– Han hängde i kabyssen redan som liten baby, säger Herbert och ler.
Bo Wallin gav sig ut vid sex-tiden på morgonen och kom hem vid lunch.
– Jag har fått 250 kilo torsk och det får jag väl vara nöjd med, säger han.
Han samlar ihop den rensade torsken och lägger den i plastkrogar. Nu ska fisken säljas till Kåseberga Fisk.
Under tiden som Bo tar iland fisken diskuterar bröderna hamnens bedrövliga tillstånd. De tycker att kommunen ska göra något åt tången som jäser och får vattnet att likna senap.
I hamnen ligger också Kåseberga Fisk. Men för tillfället är det inte affären i sig som gör oss nyfikna utan tre män utanför med en metalldetektor. De är från Ystads kommun och letar efter en avstängningsventil.
Affären ska byta vattenmätare men ingen vet var avstängningsventilen finns. Därav metalldetektorn.
Den piper till och det visar sig att ventilen finns gömd under en balja med växter.
Nu kan kommunen märka ut var ännu en avstängningsventil finns i Ystads kommun och Kåseberga Fisk vet var de ska stänga av vattnet om läckan är framme.
Fiskföretaget startade Leif Ahl och hans far 1968. Jimmy Ahl är tredje generationen och har jobbat här i 22 år.
Kåseberga Fisk består av butik, restaurang och rökeri. Vintertid ger det jobb till sex till åtta personer och 25 på sommaren.
– Vår försäljning beror på vädret. Är det fint väder kommer mycket folk hit. Men vi har också försäljning till butiker under hela året, säger Jimmy.
Högsäsongen för restaurangen startar när turisterna kommer under påskveckan, veckorna innan påsk ska all sill göras klar till butikerna. Efter påsk är det lugnt fram till midsommar och sedan är det full fart igen.
Matförsäljningen i restaurangen har ökat på bekostnad av fiskförsäljningen.
– I helgen sålde vi mat till 250 kunder, men bara nio hekto sill, säger Jimmy Ahl.
Vårstädningen i trädgården har börjat och syns på flera ställen i byn. Bya- husets gräsmatta befrias från mossa av några ur trädgårdskommittén . Det finns även en festkommitté och en huskommitté som en del av de 150 fast boende i Kåseberga är med i.
– Det engagerar fler människor att dela upp sakerna i olika kommitteer, säger Suzanne Wrammert .
Kommunen har lagt nytt tak på Byahuset och i vår ska huset målas.
Inne i Byahuset finns onsdagsträffen som har bullat upp med kaffe och spelkort. Det är en grupp kvinnor som träffas för att ha trevligt tillsammans och spela kort, i dag står plump på spelschemat. Som namnet antyder träffas gruppen varje onsdag och alla som vill får komma.
Turen i Kåseberga avslutas uppe på ett folktomt Ales stenar.
I vanliga fall ett av Sveriges mest besökta turistmål. Några människor är på väg ned till hamnen och de enda som är på väg upp till skeppssättningen är de två tyska turisterna Wolfgang och Käte Lehmann från ön Rügen.
– Vi älskar Sverige och kommer hit så ofta vi kan. Vi gör exkursioner och annat. Ystad är också väldigt fint, säger Wolfgang Lehmann på bra svenska.
Under DDR-tiden bodde han i Sassnitz där det var transittrafik. Han hörde svenska där och vid ett tillfälle fick han lov att studera ett språk på en folkhögskola. Och språket blev då svenska.
Molnen börjar torna upp sig och det är dags att lämna Kåseberga för denna gången.
Det är få människor i rörelse denna onsdagmorgon i mars. Vykorten står utanför kiosken, men det beror på storstädning.
Säsongen drar igång först om några veckor. Det finns turister här redan men i betydligt mindre skara.
Vi följer stigen som går längs stranden västerut och går upp lite i backar-na. Utsikten är bedövande vacker och vid klart väder ser man ända till Abbekås.
Det är här som fågelskådarna håller till, en del kommer utifrån andra är infödda Kåsebergabor.
– Det är fascinerande med sträc-kande fåglar, det är snyggt när de kommer. Det som är så fantastiskt med fågelskådning är att man aldrig vet vad som kommer, säger han.
Han tittar i sin tubkikare och får syn på ejdrar och vitkindade gäss. Det är många fåglar som ska passera Kåseberga.
Vårsträcken kommer i början av mars och sedan håller det på fram till början av juni. Därefter är det lugnt några veckor och sedan tar det fart igen.
Över en halv miljon turister besöker Kåseberga varje år, men det är inget som människorna vid bunkern störs av. Här är det mest fågelskådare och fiskare.
– Antalet människor här skiftar inte så mycket, men fågelskådarna är viktiga för Ystads kommun. Det kommer folk från hela landet som spenderar pengar här, säger Sven Splittorff och fortsätter spana efter fågelsträck.
– Färgerna skiftar här, jag behöver inte gå många steg för att hitta motiv till mina tavlor, säger hon.
Påsk är en bråd tid för henne, sedan blir det lugnt igen fram tills skolorna slutar.
– I juli är det väldigt mycket folk här. Men det är ingen som är arg eller suckar över turisterna, vi lever ju på dem.
Karin har tillbringat mycket av sin barndom på Österlen, så det kändes rätt att flytta till Kåseberga. Lugn, ro och trevliga människor är hennes beskrivning av byn.
– Vi bryr oss inte om att det inte finns en affär, för mjölk och annat kan vi köpa hos Kåseberga fisk.
Det skulle däremot behövas fler övernattningsställen i Kåseberga ef-tersom folk ofta kommer in i hennes ateljé och frågar efter sängplatser.
Lugnet på vintern var en förutsätt-ning för att Karin skulle flytta till Kåseberga.
– Jag vill ha ro att skapa, man kan inte bli störd här. Det går lite långsammare här men det är bra att dra ned på tempot.
Karins stora intressen är natur och böcker. Naturen har hon in på knuten och varje torsdag stannar bokbussen precis utanför huset.
– Jag har allt jag kan begära, säger Karin Anker
Blåsten här vid havet är påtaglig men den stoppar inte Meräb Høegh från att leta bärnsten bland stenar och tång nere på stranden.
Hennes recept för att vara ute i alla väderär ordentliga kläder, men hennes grönländska ursprung spelar säker också roll.
Märeb visar upp några bärnstenar som hon har hittat.
– När solen lyser liknar bärnsten guld. Jag tycker det är roligt att gå och leta här på stranden, det är här-ligt med frisk luft, säger hon .
Hon är inte bara bärnstensletare utan driver också Kåseberga bykrog sedan två år tillbaka.
– Jag skulle ta det lugnt, men så var bykrogen där och jag köpte den, säger Meräb och skrattar.
I oktober stängde hon Bykrogen för säsongen och nu är det dags att öppna igen.
– Jag bor i byn så ibland öppnar jag krogen även utanför säsongen om det är något speciellt. Byborna kommer och äter även när det inte är hög- säsong.
På stranden finns också fritidsfiskarna Denny Olsson och Anne Malmborg. Denny har fått tre öringar och är på väg ut i vattnet igen för att försöka få fler.
Paret kommer från Oskarshamn och beger sig till Kåseberga var och varannan helg, året om.
– Vi åker ner med husbilen eftersom här är så fint, säger Anne Malmborg och hon fortsätter:
– Om ni undrar varför jag går med en pinne i handen så är det för att kunna sätta gamla drag på den som jag hittar här på stranden.
Byxorna hon har på sig kallas andasvadare. Hon försäkrar att det inte alls är kallt att stå ute i vattnet i dem. Byxorna håller värmen och man blir inte svettig heller.
Jag gör misstaget att önska lycka till med fisket och får genast till svar att det betyder otur att säga så. Alltid lär man sig något!
Det går inte att besöka Kåseberga utan att träffa någon yrkesfiskare och därför har vi stämt möte med Herbert Wallin. På vägen upp mot Ales stenar bor denne 81-årige man som varit fiskare i 54 år. Nu fiskar han mest till husbehov.
– Jag var ute med båten i morse och fick bara en laxöring. I går gick det bättre för då fick jag sju. Jag ror båten numera. Det är bättre än att köra till Ystad för att ro på ett gym, säger Herbert Wallin.
Född och uppvuxen i Kåseberga har han sett byn förändras.
– Förr var det liv och rörelse i hamnen. Vid sextiden på morgonen var det många människor där; fiskare och prångare. Det luktade sill och friskt hav. Jag var ung och det var en härlig tid, säger Herbert och ser lyck-lig ut.
Han har inget emot de tusentals människor som passerar hans hus på väg upp mot Ales stenar varje sommar. Herbert tycker att människor som rör sig är vackra att se på. Och han vet vad han talar om. Som ung i flottan satte han rekord på gångsträckan två varv runt Lund. Tiden var under en timme. 1947 blev han svensk mästare i gång
– Det gick bra när jag blev svensk mästare, men tiden var inte så märkvärdig, säger Herbert.
Mer får jag inte ur honom.
Han tävlade för MAI i Malmö och bodde i Kåseberga så det kunde bli långa dagar med fiske och träning. Lördagsdansen var också en form av träning, men en rolig sådan.
Gångartakterna ser ut att sitta i än i dag när han rör sig.
Herbert är inte inte så förtjust i kommunens planer på ett besökscentrum vid Ales stenar, som han i princip blir granne med.
– Det ska vara flera våningar högt och det passar inte in här. Man ska vara rädd om stämningen och miljön här i Kåseberga, för det är det som folk vill ha.
Det lite karga landskapet i Kåseberga visar i dag upp sin bästa sida. Att ha nästan hela hamnen för sig själv är en stor kontrast till alla människor som finns här under turistsäsongen. Det känns nästan lite lyxigt.
En av de få personerna i hamnen som finns här året om är Herberts bror Bo Wallin. Han började fiska 1961 och en av de två yrkesfiskarna som finns kvar.
– Han hängde i kabyssen redan som liten baby, säger Herbert och ler.
Bo Wallin gav sig ut vid sextiden på morgonen och kom hem vid lunch.
– Jag har fått 250 kilo torsk och det får jag väl vara nöjd med, säger han.
Han samlar ihop den rensade tors-ken och lägger den i plastkrogar. Nu ska fisken säljas till Kåseberga fisk.
Under tiden som Bo tar iland fisken diskuterar bröderna hamnens bedrövliga tillstånd. De tycker att kommunen ska göra något åt tången som jäser och får vattnet att likna senap.
I hamnen ligger också Kåseberga fisk. Men för tillfället är det inte affären i sig som gör oss nyfikna utan tre män utanför med en metalldetektor. De är från Ystads kommun och letar efter en avstängningsventil.
Affären ska byta vattenmätare men ingen vet var avstängningsventilen finns. Därav metalldetektorn.
Den piper till och det visar sig att ventilen finns gömd under en balja med växter.
Nu kan kommunen märka ut var ännu en avstängningsventil finns i Ystads kommun och Kåseberga fisk vet var de ska stänga av vattnet om läckan är framme.
Fiskföretaget startade Leif Ahl och hans far 1968. Jimmy Ahl är tredje generationen och har jobbat här i 22 år.
Kåseberga fisk består av butik, restaurang och rökeri. Vintertid ger det jobb till sex–åtta personer och 25 på sommaren.
– Vår försäljning beror på vädret. Är det fint väder kommer mycket folk hit. Men vi har också försäljning till butiker under hela året, säger Jimmy.
Högsäsongen för restaurangen startar när turisterna kommer under påskveckan, veckorna innan påsk ska all sill göras klar till butikerna. Efter påsk är det lugnt fram till midsommar och sedan är det full fart igen.
Matförsäljningen i restaurangen har ökat på bekostnad av fiskförsäljningen.
– I helgen sålde vi mat till 250 kunder, men bara nio hekto sill, säger Jimmy Ahl.
– Det engagerar fler människor att dela upp sakerna i olika kommitteer, säger Suzanne Wrammert.
Kommunen har lagt nytt tak på Byahuset och i vår ska huset målas. Inne i Byahuset finns onsdagsträffen som har bullat upp med kaffe och spelkort. Det är en grupp kvinnor som träffas för att ha trevligt tillsammans och spela kort, i dag står plump på spelschemat. Som namnet antyder träffas gruppen varje onsdag och alla som vill får komma.
Turen i Kåseberga avslutas uppe på ett folktomt Ales stenar.
I vanliga fall ett av Sveriges mest besökta turistmål. Några människor är på väg ned till hamnen och de enda som är på väg upp till skeppssättningen är de två tyska turisterna Wolfgang och Käte Lehmann från ön Rügen.
– Vi älskar Sverige och kommer hit så ofta vi kan. Vi gör exkursioner och annat. Ystad är också väldigt fint, säger Wolfgang Lehmann på bra svenska.
Under DDR-tiden bodde han i Sassnitz där det var transittrafik. Han hörde svenska där och vid ett tillfälle fick han lov att studera ett språk på en folkhögskola. Och språket blev då svenska.
Molnen börjar torna upp sig och det är dags att lämna Kåseberga för denna gången.
Carina Johansson
