Petter Birgersson: Skånska akademiker utan demokratisk kompass

Den akademiska vänsterklungan förklarade dessutom i sin text att Sverige genom sittande regering är på väg mot det totalitära: ”Det är ett grepp som många historiker och statsvetare känner igen som ett steg i utvecklingen mot fascism.”

Det är ett bisarrt och potentiellt farligt påstående, då det eldar på en uppfattning som rättfärdigar antidemokratiska attacker mot politiska möten. I en debatt den 2 maj i Sveriges Radio P1 fick en av undertecknarna, Anna Lundberg, professor i rättssociologi, fortsatt försvara sin syn på god demokrati, som uppenbarligen omfattar störande av andras evenemang.

Sten Widmalm, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, fick förklara demokratins grundläggande spelregler för sin skånska kollega. Ett direkt pinsamt ögonblick för den lundensiska akademin.

Bland undertecknarna i Sydsvenskan återfanns för övrigt Andreas Malm, lektor i humanekologi, som i Dagens Nyheter (5/12 -23). Malm förklarade följande i en intervju efter Hamas antisemitiska mord- kidnappnings- och våldtäktsattack mot dansande ungdomar, familjer och äldre den 7 oktober: ”Min egen favoritfraktion har alltid varit (socialistiska) PFLP. Men Hamas är en del av den palestinska befrielsekampen. Och det som hände den 7 oktober var att den palestinska befrielsekampen gjorde någonting som den aldrig lyckats med förut: att slå sig ut ur koncentrationslägret i Gaza.”

Det är alltså personer med den hållningen som de övriga Lundaakademikerna som säger sig värna demokratin väljer att associera sig med. Tydligare blir det inte att akademiska meriter inte går att likställa med förnuft.

Att ungdomar och studenter torgför sina radikala åsikter är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle. I vilka samhällen det är accepterat och inte accepterat kan samma ungdomar och studenter däremot gärna fundera över.

Det är inte heller särskilt förvånande att somliga unga studenter tar sig rätten att störa andras möten, då de anser sig ha ett budskap som är viktigare än allt annat. Självklart är det då varje mogen demokrats uppgift, inte minst akademiska företrädare som njuter frukterna av demokrati och skattefinansiering, att tala om att det inte är så det förhåller sig. Alltså, agera precis tvärtemot på det sätt Lundaakademikerna gör.

Utgångspunkten i demokratin är att var och en har rätt att hålla sina möten ostört. Och handlar det om ett möte öppet för publik finns det en första fråga man som åhörare bör ställa sig: Har övriga i publiken kommit för att lyssna till dem som befinner sig på scen, eller har de kommit för att lyssna till mig?

Det senare är mycket sällan svaret. De flesta vuxna, med eller utan högskolepoäng, begriper det. Tyvärr inte alla ”forskare” i Lund.