Petter Birgersson: När får Sverige ett eget Novo?
”En krone for en krone.” När skånska familjer för 40-50 år sedan åkte över sundet till Helsingör och Köpenhamn på jakt efter billigare smör, fläsk och vin så gällde det att ha växlat till sig danska kronor på rätt ställe. I butiken på den danska sidan ville handlarna nämligen gärna skruva upp värdet på sin danska krona till svensk nivå.
Långt inpå 1980-talet kostade en dansk krona 70-80 svenska öre. Det var innan devalveringar och 1990-talskrisen till slut knäckte spärren över en krona. I dag kostar den danska kronan mellan 1,50 och 1,60 plus växlingsavgift. Ingen dansk butiksägare är längre intresserad av att byta en krona mot en krona. Ingen svensk är å andra sidan intresserad av att köpa danskt smör eller fläsk längre. Knappt ens vin. Även om man numera får ta så mycket över bron som man orkar äta och dricka.
Den danska kronan hålls inom ett litet spann mot euron, i praktiken handlar danska företag med euron och oroar sig inte över växelkursen. Man skulle kunna föreställa sig att exportföretag skulle önska sig en lägre kronkurs – vilket i praktiken är samma sak som lägre löner – men det tycks inte bekymra danskt näringsliv.
Framförallt är det ett företag som exporterar så att det står det härliga till. Diabetesläkemedelsföretaget Novo Nordisk har vuxit till gigantiska proportioner, och försäljningen till USA, Europa och andra delar av världen behöver inte hjälp av en låg dansk krona. Den senaste succén är omtalade Wegovy – med verksamma substansen semaglutid – vilket fungerar som bantningspreparat. Det lanserades dock som diabetesmedicin under namnet Ozempic.
Novo Nordisk presenterade i veckan sin senaste kvartalsrapport. Rörelseresultatet skrevs till drygt 31,8 miljarder danska kronor, runt 50 miljarder svenska kronor. På ett kvartal. Det är ganska exakt vad Sveriges regering, efter vårändringsbudgeten, har avsatt för hela året till anskaffning av materiel och anläggningar i försvaret. Hela den svenska försvars- och krisberedskapsbudgeten motsvaras av ungefär 2,5 kvartalsvinster från Novo Nordisk.
Den danska succén med Novo Nordisk har avgörande betydelse för dansk ekonomi. Förra året hade Danmarks BNP krympt om det inte hade varit för medicinindustrin. I stället växte den med 1,8 procent. Börsvärden förändras snabbt – så också för Novo – men det danska bolaget konkurrerar om att vara högst värderat i Europa. Det bolag med svenskanknytning och är noterat på Stockholmsbörsen som är närmst är Astra Zeneca – med huvudkontor i England – som är värderat till ungefär hälften. Wallenbergs maktbolag Investor är inte i närheten.
Den stiftelse som äger 28 procent av Novo Nordisk – men 77 procent av rösterna – har avgörande betydelse för hur det danska näringslivet utvecklas, inte minst inom just läkemedelsindustrin. Ett så starkt beroende av en industri och av ett bolag har också nackdelar. Konkurrensen för Novo Nordisk ökar och det gäller att det bolaget klarar av att komma med nya produkter.
Men hellre det problemet än att inte ha någon välutvecklad modern näringsgren alls.
Sverige var länge en starkare industrination än Danmark. Med fordons-, skogs- och stålindustri i botten och med telekom och läkemedel som andra snabbväxande sektorer så var Sverige med på alla fronter medan danskarna bryggde öl. Men storebror har tappat greppet – Ericsson blev inte den dominant som det såg ut att bli för 25 år sedan och Astra fusionerades med Zeneca. H&M:s resa har stannat av och Ikea har av allt att döma sina starkaste tillväxtår bakom sig. Haussade Spotify har officiellt huvudkontor i Stockholm men är noterat i USA och har ett i sammanhanget modest antal anställda.
Den tunga fordonsindustrin är ännu viktig med Scania och Volvo, men Scania existerar inte längre som eget svenskt börsbolag utan ingår i Traton och Volvo har ett blandat ägande. Personbilsindustrin är långt från sitt forna jag och Kinakontrollerad. Konkurrensen från Kina förväntas öka även på den tunga fordonssidan.
Det puttrar och fräser på flera håll hos svenska företag, även inom läkemedelsbranschen. I Skåne och Lund finns ett antal bolag som har nått mer eller mindre långt på marknaden, Camurus med medel mot opiatberoende är ett sådant. Men till Novo-nivån är det ännu långt. Sverige borde helt enkelt kunna bättre.
Den svenska kronan har fallit som en sten mot den danska under flera decennier. Det betyder att svenska exportföretag har fått lite dopning med i praktiken lägre löner för svenska anställda. Men delar av det danska näringslivet har ändå slagit det svenska på fingrarna. Vi måste helt enkelt bli bättre.
Om svenska ingenjörsutbildningar fortfarande är toppklass och drar motiverade studenter, så måste de färdiga ingenjörerna också välja att jobba för svenska företag. Likadant med högkvalificerade forskare inom exempelvis läkemedelsindustrin. Utländska högpresterare måste vilja hit. Och så måste kapitalet upp på bordet – svenskt och utländskt. Danmark må ha höga skatter, men det är inte på den fronten vi behöver slå dem.
Ska det lyckas måste Sverige skruva upp på alla områden. Utan ett starkt näringsliv och växande företag kommer vi inte ha en chans att hålla uppe välståndet eller för den delen bygga upp försvaret på ett sätt som garanterar freden.
Att tro på att det åter ska gå som svensk att åka till Danmark och få ett ”generöst” erbjudande om en krona mot en krona, ligger väl långt borta. Men Sverige måste ta sig i kragen så att vi åtminstone slipper känna oss som den fattige kusinen från landet så fort vi beställer in ett smörrebröd, en Carlsberg och en lille en.
